Woho, jag är ledig! Det är skönt men egentligen är inte bra alls. Eftersom vi bara har skitfilmer på bion har vi inga kunder. Vilket leder till att det inte finns något arbete att utföra och jag bli därmed hemskickad tidigt varje skift. Jag gillar mitt jobb, jag har roligt och mina arbetskamrater är lustiga. Men jag vet fan inte om man kan överleva.. Om två veckor får jag 2 dollar löneförhöjning, men kommer det inga balla filmer snart måste jag överväga att söka nytt arbete.
Senare idag har jag date med en tjej från jobbet, jag tror vi kan bli bra vänner. Hon heter Lauren, vi har tjyvrökt på parkeringen två gånger tillsammans och jag brukar ge teckningar med katter som ser ut som henne. Halva inne ju.
Johanna & Andy på Section 8. En containerbar i en gränd med lastpallar som möblering. Ball.
Haha, Chasers war on Eveything är typ mitt nya favoritprogram. Australisk satirhumor ftw! Och liksom Cannibal Corpse-lyrics i loungetappning for the fuckin win!
De måvara lite far-fetched; men är det någon som känner till en värd Bollywood-film? Haha, vore så kul ju. Eller.. jag är ganska övertygad om att definitionen plågsam är mer passande än kul. Men ändå! Att se en Bollywood ligger ju helt klart i kategorin “måste göra innan jag dör”.
Jag bokade just biljett till Thailand!! Den 9 till den 16 april möts jag, storebror, lillebror och far i Pattay för lite födelsedags och -påskfirande. Vääääärt! Är så jävla peppat på att träffa mina bröder och pappa igen. Är också extremt peppad på 35 grader och strand. Följande bilder är från en familjevisit till Thailand från 2004.
Häromdagen frågade min indiska kompis från jobbet om jag var 18, varpå jag svarade nej, jag fyller 21 snart. Indisk kompis svarar: whaaaat, I said 18 to be nice. I thought you were 14! Chockerad, förolämpad och lite lessen i ögat förklarade jag att det var ganska otrevligt sagt.
Tills jag såg den här bilden. Och inser att det kanske är sant.
Min indiska kompis är dock en man att ta med en näve salt. Tidigare i veckan när jag gick in i vårt staff room där han höll hus, tittade han förvirrat upp på mig och frågade Hanna..? Is it Hanna? Jag svarade ungefär; ja, ditt pucko det är Hanna, vi har jobbat ihop i två månader, tagit luncher tillsammans, du har gett mig smeknamn och sagt att jag ser ut som ett barn! Han säger att jag är så vacker utan mina arbetskläder att han inte känner igen mig (alltså på riktigt…..). Jag säger tack, ler, överväger att förlåta honom och vänder mig om för gå in i omklädningsrummet.. BUT YOU STILL LOOK LIKE YOUR 14!!
HAHA, bevittna mitt lidande! Eller poängen jag vill få fram i det här inlägget; att fylla 21 är det största en aussie får vara med om i sitt jämförelsevis korta liv (live fast die young är ett genomgående livsmotto i det här landet, det har jag kommit fram till efter en tids noggrant iakttagande). Detta är 21årsfesten för en av mina arbetskollegor och haha, det var så full on. Tal, barnvideor, gråtmilda farsan, hembakade cupcakes i en klubb som var helt abonnerad för kvinnan i centrum. Lol.
I Sverige är väl att fylla 20 lite mer att hänga i julgranen (Access to: Systembolaget). Haha, jag har den enorma turen att få fylla superduper20 i Svea och superduper21 i Australien! (Kuriosa: Hanna Reuterwall fyller år den 7 april) Det är ett ganska intressant fenomen, det här med att fylla 21 eftersom det inte betyder någonting. Per say. Man får inte göra något man inte fick göra förut. Det är egentligen bara ännu en födelsedag, men aussarna verkar tycka att 21 är nyckeln till livet. Fine by me, en perfekt ursäkt att hålla THE ULTRA MEGATRON EXPERIENCE som jag så vackert har döpt festen till på Facebook. Det är också min fru Eursulas födelsedag och även Sandras hejrååfest vilket helt enkelt betyder ultra ultra. Jag ska vara i aktivt party mode minst 20 timmar.
SERIÖST! Jag vill se mig själv som en relativt datakunnig kvinna, men Wordpress är fan rena grekiskan! Efter feminsmkaosdiskussionen som uppstod här efter incidenten på tunnelbanan har jag blivit bestraffad av massa spamkommentarer, så JÄVLA irriterande!!!!1 Så normala kommentarer av människor försvinner och casino och penis enlargment-kommentarer besudlar min stackars wordpress. Och jag förstår inte hur jag ska installera Akismet.. snälla, sneeella heztar, hjälp mig? -gör ultrasöta hundögon med små tårar i-
Seriost, ni maste ju hjalpa mig angaende harfragan. Inatt dromde jag att jag hade dreads >.<
Jag och Stu har blivit monsterforkylda tillsammans. Att vara sjuk ihop ar ju faktiskt underhallande. Vi myser med kannor av te, gor nyttiga c-vitaminrika smoothies, lagar stir fry med ingefara & vitlok, kollar pa Transformers, South Park & American Dad. Dag 2 av parsjukan ska besta av en tripp ner till mataffaren for supplies och videobutiken for film (seriost, det kandes saaa onaturligt att skriva dvdbutiken trots att det faktiskt ar en dvd vi ska hyra). Och hur bra ar inte det? Jag betalar for film nu for tiden. Oftast.
Ber i forhand om ursakt for detta inlaggets tramsighet.
Jag ar rastlosheten sjalv gallande mitt har. Seriost, jag har haft alla frisyrer, alla farger, alla varianter. INGEN marker nar jag ger mig en sjalv en ny look eftersom det ar ett konstant pagaende projekt. Den senaste manaden har Sandra klippt mig en pageliknande kreation OCH haret har tagit kvasi-sjalvmord genom ultrablondering. Ingen har noterat och jag kanner mig fortfarande inte tillfredstalld. Detta for att jag just nu befinner mig i mellanlandet. Jag har under en langre tid (ja, en manad eller tva) velat spara ut haret. Aterfa mina sma lockar, klippa en sexig pannlugg och farga det rott. MEN pallar jag vara missnojd och kanna mig som en tjock kyckling tills dess? Eller ska jag bara klippa det kort igen, egentligen ar ju det sa himla jag.
Igår var jag och Sandra på reggaekonsert! Vi avnjöt Nya Zeeländska Fat Freddys Drop. Tusen människor och blaskig burköl i en anrik gammal teater. Älskar att dansa mig sanslöst svettig till dub och reggae. Sångaren var en sådan jävla casanova, ville kräkas lite i munnen. Sandra blev kär i sångarens bror. En viskade i mitt öra jag var en pretty chick, jag svarade äh, thats the music spreadin love *evil cutie*
Sandra och Patrik är ju på väg att emigrera (dåli asså) så casa Richmond har två nya residenter. Jules, snel vegan och är bra deejay. Kan inta snabbt och mycket, men ibland råkar man kräkas i sin burk, glömma det och ta en klunk. Aouch. Anna kommer från Nya Zeeland och ska jobba med admin, hon är sämst på att supa och raggar på min killes ointresserade kompisar. Aouch.
Jag är Dsineyfilmkär i Stuart som är den grymmaste, snyggaste, sexigaste, roligaste, mest talangfulla & generösa snubben jag träffat i hela mitt liv. Han kan precis allt och han gör mig så jävla lycklig. Jag har lärt honom säga lycklig på svenska och när han lägger på luren säger han puss *så gulligt att man vill kräkas i munnen igen*
Ofta hänger jag med övre medelklasskids med jättekonstiga jobb i flådiga hus. Vi lyssnar på hiphop, kedjeröker och jag brukar förundras över det faktum att jag bara snubblat in i alla dessa människors liv, ett skandinavisk express paket är man!
Tillsammans med Paint har jag skapat detta masterverk till Stu, numera hans bakgrundsbild. Tror han gillar mkt bra. Och jag eftersom jag numera ar en gangster har jag saklart ett wiggah name, La-c. For att jag ar lat. Hihihihi.
Har varit bioaktiv de senaste dagarna! Såg Notorious med Stu igår, den var ungefär så bra som en film om en hiphop gangster från Brooklyn kan vara. Ganska pinsamt att jag grät under begravningn (kom igen, det var inge spoiler!). Och idag gick jag på matiné med den brudigaste bruden jag känner, Taryn. Vi såg chick flicken He’s just not that into you, vilken var förvånansvärt ok. Trodde det skulle vara pinsamt bull, men helt klart godkänt tisdagsförmiddagsunderhållning. Jag betalar 1 dollar/film så jag kan ju se i princip.. allt. Såg tillochmed skit skitarans skräckis The Unborn, ja, man kan ju önska att sånna filmer inte föddes!
Nu måste jag rusa, Stuart väntar i bilen. Vi ska ha romantisk middag idag, för det är exakt två månade sedan vi blixtförälskade oss. WIE!
Haha, kan inte riktigt släppa Sedirs kommentar på msn igår. Den löd ungefär Åh, du borde aldrig flytta hem så kan vi komma och hälsa på dig, QUALITY TIME ju. Tack, kompis :*
Imorgon är det auktion & bbq med arbetskamraterna, det ska bli roligt. Jag har drygt 20 arbetskollegor och alla är unika karaktärer, det känns ungefär som att gå i skolan igen. Ser framemot att se dem i sina personliga kläder, nu ser vi bara varandra i våra uniformer. Uh, gillar inte att vara tvungen att bära uniform OCH namnbricka, hejrå individualismen.
Klockan är snart två lördagnatt, jag väntar på att min karl ska sluta jobbet så vi kan hänga men nu börjar tristessen ta mina tankar till mörka platser, frestelsen att bli lite fucked in the head. Alltid trevligt ju.
Åh, jag har fått två helt FRUKTANSVÄRDA myggbett. Jag har sött blod OCH allergi mot insektsbett, bästa kombinationen. Vill äntä! Annars köpte jag nya pluggar till öronen häromdagen! De jag ville ha fanns enbart i 15mm och större så jag tänkte whattheheck och köpte 3mm för stora pluggar, tog en varm dusch, snålade inte med babyoljan och whops in i ugnen. Det gick bra och nu är jag snygg. :)
Jag har jobbat massor i veckan, vilket är trevligt eftersom jag fortfarande befinner mig i fattigare än någonsin stadiet. Fredag var jag dock ledig! FIrade med pizza, glass, ölisar & discodancing med Richmondfolket. Just nu bor det sex personer i det huset, haha. Och så katten. Naw, katten är den sötaste som finns. Kolla! Seriöst, hur grymt är det inte jag som ÄLSKAR katter får hänga med Ninja och vår katt Radar? High five på den!
Mitt liv ar organiserat kaos! Veckodagar och tidslag har langre ingen vidare innebord. Jag har aldrig levt mer i nuet an precis just nu och det kanns som jag funnit nycklen till framgang ungefar, haha.
Men trots den stora carpe diem-epiphanyn har jag faktiskt planerat lite; att pryda mina fotter med blackfisk & sjojungfru, haj & dykare samt att soka till en fotoutbildning i Melbourne. Sweeet!
Jag ar ju stammis pa Croft. Sadar stammis att det kanns som att jag rockar upp till en god vans hemmafest. Jag kor ordentlig tjenis med alla vakterna, kindpussas med managern, hanglar upp bartendern. Och mina drinkar kostar mellan 0 och 3 dollar. Detta betyder ocksa (av en relativit osammanhangande anledning) att jag med tiden blivit oformogen att dansa ordentligt i denna lokal. Johanna och jag har konstruerat denna orangutangliknande rorelse..
Jag och Eursula har en haftig armbagsbaserad dans, ska jobba pa bildbevis.
Man kan ocksa komma pa eftermiddagen och ta en powernap pa damtoalettens brits. Och nu nar min karl har nycklarna dit kan ju faktiskt vadsomhelst handa, namsayin?
